Söndag kväll

Stormen Ivar tog med sej en "huv" från en ventilationstrumma på vårt tak. Den har blåst av en gång förut, lätt som fjäder är den och träs bara på ett fyrkantigt rör däruppe på taket. Lika lätt blåser den bort, alltså.

Olle kommer och förbarmar sej över takklättringen. Varken Sture eller jag är sådär värst roade av att kliva omkring däruppe. Just här är Alfred inte särskilt bekymrad men strax efteråt funderar han på varför pappa är på taket och "förstör"?! Jag förklarar att han inte alls förstör, tvärtom, han lagar ju!

Tack för hjälpen!

Alfred spelar traktorspel på datorn och det är sååå kul! Både när traktorn sprängs i luften och när han klarar hela banan. Applåder och hejarop i båda fallen *S*

Lattjolajban är det!

Sen åker vi inåt sta'n för att vara åskådare när Alfred åker skridskor på friåkningen vid Gärdehallen, men ack... det är stängt där idag. Typiskt.

Och nej, jag har fortfarande inte köpt mej några skridskor, fastän Johan vill att jag ska göra det. "Så att du och jag kan åka, Nela", säger han. Kan och kan... jag kan inte åka skridskor ens om jag har ett par... möjligen kan jag lära mej igen (för jo, jag åkte ju lite skridskor när jag var liten, men det är ett bra tag sedan nu).

Istället för att se på skridskoåkning åker vi och kompletterar skafferiet en aning. Fyra småsaker behöver jag, till exempel gjorde jag slut på rågsikten idag, men det glömde jag förstås när jag väl kom in på affären. Ganska likt mej, måste jag säga. Har jag inte skrivit det på lappen, ja då kommer det helt enkelt inte med i kundvagnen.

Brobygget är spektakulärt ikväll. Dis och dimma och massor av ljus ger denna vy. Fortfarande fattas den mittersta biten på bron. Man får väl hoppas att den passar när den väl ska sättas på plats. Bitarna byggs i och fraktas från Polen. Otroligt att man kan göra så, tycker jag. Och att det passar, som sagt var.

Kommentarer

  1. visst är det konstigt att det vanligtvis brukar passa när de sätter sista biten på sitt stooora pussel??!! Vackert ser det ut med din fina kvällsbild!!
    Alfred ser allt goo ut han!
    Takklättring är nog nåt vi får lämna över till andra nu!
    Kram och ki!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man får ju verkligen hoppas att de har mätt och räknat och byggt rätt! *S* Det var en slående syn med dimmorna och ljusen och bron... såklart bättre i verkligheten än på bild. Som vanligt/alltid.

      Alfred är en liten trevlig prick, pratar på och är så otroligt vältalig. Långa meningar och en väldigt massa ord kan han och är dessutom artig och vänlig. En stjärna!

      Takklättring är inget för mej. Och inte för Sture heller, om jag har nåt att säga till om.
      Kram å kli till er!

      Radera
  2. Alltså.... Har du tagit den där brobilden? Den är ju helt fantastisk! Den kan du sälja!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Japp, jag har tagit den brobilden (och några till som blev ungefär likadana). Skulle tro att det har tagits tusentals bilder på den här bron. Vägverket har till och med byggt en speciell "utkiksplats" på andra sidan vattnet, där man kan titta på bygget. Eller sitta... det finns bänkar där också.

      Radera
  3. Tror nog att ingen annan lyckats så väl som du - ljuset, dimman, allt!

    SvaraRadera
  4. Hej Cornelia!
    Superläcker bild du fångat på bron, nästan lie spöklig med all dimma;) Visst är det konstigt att man kan bygga så enormt stora grejer och sedan "nästan" bara ställa dit det som en pusselbit.
    Härliga bilder på lille Alfred:)) Tur att Olle kom och hjälpte er med taket:)

    Må så gott
    Kramizar Marie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är lite häftigt... att det passar på millimetern. OM det nu gör det, när sista biten kommer per pråm från Polen.

      Olle gjorde en fin insats däruppe. Tog inte lång stund, men det var väldigt skönt att slippa leka apa själv!

      Radera

Skicka en kommentar