Tisdag

Man blir glad när man kommer på jobbet och en kollega har lämnat ett höstbrev med tillhörande bukett. I brevet står det om hur glad vederbörande är för att arbeta i vårt gäng och lite sånt. Otroligt inspirerande att mötas av sådan positivitet! Promenad runt Sticksjön var en del av jobbet idag.

På kvällen åker vi till kennelklubbens utställningsträning i Klass Arena i Söråker. Innan vi åkte gick Tosca och jag en runda i skogen hemma. Jag satte henne i bilen och där fick hon vänta medan jag kilade in och bytte skor. NÅN gång måste man ju börja träna lite på det, att sitta ensam i bilen och vänta...

Jag lämnade kopplet kvar hemma, när jag bytte skor... smart? Nope. Utställningsträning utan koppel är ingen bra idé. Och reservkopplet, som alltid ligger i bilen, är ett nylonsnöredito med reklam för nåt försäkringsbolag. Inte särskilt behagligt att använda heller. Men som tur var så dök det upp en bekant, som hade ett utmärkt trevligt och skönt extrakoppel i läder, som jag fick låna. Man tackar ödmjukast och funderar allvarligt på om det är nån sorts demenssjukdom som håller på att bryta ut??

På bilden har vi redan börjat träna på det man gör allra mest när man är på utställning. Sitter på sidan och väntar. Och väntar. *S*

Tror att uppfödaren är nöjd med bakstället på den här lurviga valpen. Och kolla in svansen! Den viftar glatt från sida till sida. Himla jättekul detta!

Hon var inte jätteförtjust i att springa längs med väggen här till vänster, men i det stora hela gick det klart över förväntan. Jätteduktig var hon!!!

Här syns det att hon ligger på lite och lutar inåt när vi springer längs väggen.

Den här bilden är med mest för att visa att det faktiskt var en hel del publik också.

Som sagt var, Tosca uppförde sej riktigt, riktigt bra. Är så nöjd med henne!

Kommentarer

  1. Solrosen får mig att tänka på den där skylten med gratis "solroser" - oj, vad jag plockade!

    Roligt att Tosca var så duktig! Väggar ska man passa sig för, vem vet om de är ilskna, hihi. Hanterandet gick också fint med gladsvanspisk.
    Antar att guldet var rätt trött efter den spännande upplevelsen!

    Noterar förstås schnauzern. Så fint trimmad blev Embla aldrig, stackaren!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Väggar kan anfalla, vad vet man?

      Guldet sov som en stock i bilen på vägen hem, åt sen middag och sov sedan vidare. Jag fick använda hela min övertalningsförmåga och handgripligen ta med henne ut när hon skulle kissa för natten. Å andra sidan är det inget ovanligt alls. Hon är en mycket (och då menar jag mycket!!) kvällstrött liten dam som helst inget gör efter kl 20.

      Jag noterade också schnauzern. Den var två år, hade ställts ut en del, fått cert minsann. Men då visats av någon annan än ägarinnan, som nu var med för att träna sej själv. Ett mycket prydligt ekipage.

      Radera
    2. Jag menade naturligtvis HON, schnauzern. Man ska inte kalla hundar för "den". Det är bara min granne som gör det och så opersonlig vill jag inte vara.

      Radera

Skicka en kommentar