Torsdags-Tosca

Så är jag där igen. Presenterar Tosca för en liten uppgift och hon är genast med på noterna. Inget krångel eller konstigheter. Hon är bara med!

- Okej. Jag ska sitta här och vänta. Då gör jag det.

- Och nu vill du att jag ska komma. Okej.

 - Och ta ett litet skutt igenom den där ringen? Ja, det kan jag väl.

Hon är så helskön! Inte tror jag väl att allt kommer att gå som på räls genom hela hennes liv, men varje litet steg som är rätt är så otroligt kul. Uppstår problem så tar vi dem om/när de kommer, det är min enkla filosofi.

Och nej, vi tränar givetvis inte agility "på riktigt". Hoppar inte en massa och så. Självklart inte. Hon fick ta ett par-tre skutt här idag, så jag fick min bild och sedan var det bra med det. Tosca är en liten pluttvalp och ska så vara!

På eget initiativ kollar hon in hinderförrådet, utifall att det skulle finnas något mer kul där, kanske?

Någon har lagt ut långa tunneln. Tosca kollar in den också och bestämmer sej sedan för att lugnt och metodiskt lukta sej igenom den *S*

När vi skojat färdigt på plan går vi upp i skogen. En jägarbil står parkerad här och Tosca undersöker marken runtomkring väldigt noggrant och visar mej sedan mycket tydligt vartåt folket har begett sej. Jajamensan, tyckte hon, här kan vi spåra!

Det blev Koppel På en stund, för jag anar att jägarna inte skulle uppskattat en liten lösspringande briardvalp mitt i deras jaktpass.

Men det är ju visset att gå i koppel hela tiden, så när vi närmar oss klubben blir det lösspring igen. Tosca vädrar öronen litegrann.

Och självklart bjuder hon på det sedvanliga tokspringet när vi kommer ut på appellplan *S* Annars är hon en ganska sävlig hund, som strosar omkring och "luktar på blommorna", som Ferdinand ungefär.

På eftermiddagen regnar det ordentligt ute och vi har gräsligt tråkigt inomhus. Iallafall Tosca, för hon bakar inte och gör inga kort. Istället tuggar hon på min telefon (upptäcker jag alldeles för sent, trodde det var nån leksak av nåt slag... numera är mitt telefonfodral aningen naggat i kanten, kan man säga...) och skäller för att få igång mej. Det är det sistnämnda jag försökt fota på bilden ovan. Blev inte som jag ville, men ful är hon ju. Eller söt *S*

Här har jag lekt litegrann med brödet jag bakade. Det var som så att jag hade en liten klick rågflingegröt kvar sen häromkvällen. Den passar ju bra i en bröddeg, så jag hade lagt den i en burk i kylskåpet. Igår, när jag bakade, glömde jag bort den, så därför blev det brödbak idag igen. Jättegoda blev de, bakade "på känn" med lite blandade mjölsorter.

Och Världens Absolut Gulligaste Guldklimp.

Klipper klorna, vilket inte uppskattas för fem öre idag. Hon biter mej inte så värst, men håller fast händerna med tänderna och då blir det riktigt svårt att klippa klor, kan jag tala om. Och det var väl precis det som var meningen också *fniss* Hon är inte dum, damen.