Nyårsafton i bränd skog

Alla vet väl att Kraften kommer från Norrland?! Kraftledningarna slingrar sej genom landskapet och skickar elektricitet till andra delar av landet... de delarna där man producerar mat, till exempel. Tur att vi har varandra!

Det är verkligen exceptionellt lite snö, än så länge. Jag har inga förhoppningar om att det kommer att bli en totalt snöfri vinter, men som sagt var... än så länge ser det ut såhär i Hälsingeskogarna(!). Vi rör oss i ett område där man bränt skogen för några år sedan.

Det är ju bra för vissa djur(??) och växter att man eldar och resterna står här som en slags skulpturer. Om man vill så kan man tycka att det är fint. Så det vill jag.


 Om man vill kan man också tycka att Tosca är väldans vacker.

För det är hon!

Ibland inbillar jag mej att hon har lite päls? Men jag vet inte riktigt hur mycket de brukar ha i den här åldern. Hon är ju bara 8 månader. Jo, för 8-månaders-dagen sprang helt obemärkt förbi på juldagen. Då "fyllde" hon *ler*

Tosca gillar att slita såna här lavar av omkullfallna träd och springa omkring med dem som nån sorts trasa hängande ur mungiporna. Hon har lite udda intressen, eller? *S*

 Ganska stor har hon blivit. Vägde 28,4 kg när vi var hos veterinären före jul.

Ganska stor är också den här välformade myrstacken, som såklart inte visade nån aktivitet just nu. Det är ett par grader kallt.

Tosca har hittat en liten istäckt pöl och "måste" givetvis stå på den med alla fyra fötterna. Hon är en gnutta barnslig *fniss*

 Även om hon är "stor" så finns det stenblock i den här skogen som är bra mycket större.

 Tittut bakom trädet!

Bara ett par grader kallt, som sagt var, men vinden viner snålt om öronen och vädrar pälsen riktigt ordentligt.

Pinne i munnen och full fart framåt i livet, det är Toscas melodi.

 När vi kom tillbaka från skogsprommisen mötte vi samojeden Hanna med reservmatte. Det blev en stunds bus (sedan jag nogsamt informerat om ev rävskabb, men eftersom inte Vida visar några tecken på att klia sej, så verkar det inte vara nån väldigt smittsam variant, för de har ju ändå umgåtts ganska tajt, de där två). Funkade fint med hundarna, men Tosca blev lite fundersam på hur hon skulle göra när Hanna lade sej på rygg... det brukar ju vara Tosca som "ger sej". Hon körde på med våldsamma lekinviter och försökte få igång lite spring och bus *S*

Nöjd hund vilade en stund när vi kom in och jag hann sy dessa vantar. De är till salu om någon är intresserad?

Gott nytt år till alla som kikar förbi!

Nyårshälsningsbild i inlägget här under.

Kommentarer

  1. Hej på den första dagen av det nya året!
    Den brända skogen har ju fått grön inramning igen och då kan man välja att se den som vacker, tycker jag också!
    Liiite päls??? Tycker att hon har massor, jag!
    Fina vantar igen. Skulle gärna vilja ha men an inte hålla såna rena... jag har alltid skinnhandskar från Lantmännen, jag. (inte för att de är renare, förstås!)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag vet ju inte riktigt om det är lite päls eller inte..? "Borde" den vara längre?? Eller "mer"?? Jag kommer inte ihåg hur det har varit med mina andra briarder. Och ärligt talat, ingen av dem har haft speciellt mycket päls alls. Inte som vuxna heller.

      Jaja, det är ju inget jag kan påverka i vilket fall som helst.

      Inte är det nåt svårt att tvätta fleecevantar. Man slänger dem i tvättmaskinen, bara. Plätt-lätt! *S*

      Radera
  2. Hej Cornelia!
    Sååå längesedan jag var inne och kikade hos dig. Men nu har jag suttit en timme och kollat runt. Så härliga bilder på Tosca, hon har blivit såååå fin:)) Du har lagt ner ett enormt jobb på henne, det är ju bra för det är ju ingen liten hund;) Hoppas hon blir lika lydig som din älskade Ida var:)
    Jag är så glad för din skull att Tosca har kommit in i ert liv:))

    Om du har ett par sådana vantar kvar så köper jag gärna ett par:) De andra är lika fina än och super sköna nu i kylan:))

    Tack för dina rara ord inne på min blogg:)

    Må nu så gott
    Kramizar Marie

    SvaraRadera

Skicka en kommentar