Mentalbeskrivning Hund

En tidig morgonprommis i Gagnef, innan vårt värdfolk vaknat.

Här har vi tillbringat natten. Mysigt och trevligt. Efter frukost packar vi in oss i Katarinas gröna buss för avfärd till Bytorp utanför Heby, där Tosca ska få göra sitt MH, Mentalbeskrivning Hund. Det känns enbart kul och spännande. Jag ser också fram emot att se fyra av Toscas syskon på banan.

Har inga bilder från första momentet. Kanhända att det kommer senare, någon annan kanske fotade. Här har vi kommit fram till Lilla bytet. Jag har Tosca på höger sida för att hon inte ska inbilla sej att det är nån slags lydnadspass... men det gör hon verkligen inte. Hon sticker iväg på egen hand (fot!) innan testledaren har sagt att jag ska släppa. Därav min galna min uppe till höger *S* Nere till höger har hon till och med tagit tag i bytet... hon som inte hade nån lust att leka på första momentet. Äsch, verkade hon tycka, en äcklig fleeceknut som alla andra har tuggat på redan? Men lilla bytet hade ingen brytt sej om förut under dagen, så det var obegagnat och gott, tydligen.

Efter "passiviteten" i tre minuter, då Tosca var precis allt annat än passiv. Nej, nej,,, hon grävde djupa hål, fräste och grymtade som en grävling oavbrutet från det momentet började tills det slutade. Ja, alltså, efter det var det dags för Avståndsleken.

Tosca var lagom intresserad, kollade lite på omgivningarna och publiken och så, och så lite på figuranten också. Men trots det så drog hon iväg i full rulle när jag släppte henne, skuttade in bakom "staketet" och ut lika fort igen. Sen var hon färdig med det och ville inte leka när figuranten bjöd in till det. Men trots att hon faktiskt var in där bakom så står det i protokollet att hon inte tar kontakt med figgen??!

Och färdig var hon, som sagt var, så hon slog på näsan och drog iväg in i en liten skogsdunge här bakom till höger. Där hittade hon en rulle fårstängsel med en jääääättestor ulltuss på. Denna slet hon loss i bitar och hade väldigt kul med!

Här har hon kommit tillbaka ut på den öppna ängen med nämnda ulltuss i munnen. Jamen vaddå? Tillsammans med Tosca får man alltid något extra "på köpet". Att bara hålla sej till regelboken, nä det passar inte Kakan *S*

Och jag, jag tycker att hon är helt underbar! Jag bjuder så gärna på lite underhållning på det här viset.

Så var det dags för Dumpe. Jodå, hon reagerade, såklart, hon är ju inte dum. Men vände inte bort blicken och gick omedelbart fram och kollade själv, om än med något låg kroppshållning. Ingen kvarstående rädsla eller nyfikenhet. Eller jo, hon snusade till på ena overallbenet andra gången vi gick förbi.

Skramlet. Samma här. Tosca hör ju, och jag stannar. Tosca stannar. Men sen är hon KLAR. Inget farligt eller mer intressant händer, så hon går helt sonika därifrån. Först lite bortåt och kollar läget. Sen tillbaka till publiken för att se om någon annan kan hitta på något skoj medan mattemänniskan håller på att larva sej vid nån trälåda därborta. Jag fick ju gå halva, sen hela vägen fram till lådan. Sätta mej på huk och krafsa i marken, locka på hunden. Men nä, det var inte spännande nog, tyckte Tosca. Hade jag haft ordentlig inkallning på henne hade hon ju kommit, men nu struntade hon i det. Och därför har hon en väldigt konstig siffra här, då beskrivaren måste notera att hon inte går fram till skramlet.

Men att hon inte gjorde det berodde iallafall inte på att hon var rädd.

Spökena var Tosca inte speciellt imponerad över. Hon stod kvar vid min sida, lugn och fin, och bara tittade på dem. Hon blev inte rädd och behövde därmed inte agera heller. Varken med hot eller något annat. Hon slog på näsan igen, konstaterade att det nog alldeles säkert var en människa därinne och gick helt sonika dit och tittade efter, helt på egen fot igen.

Och publiken konstaterade skrattande att de numera vet hur folk i Sundsvall ser ut, för det där verkade ju vara vardagsmat för Tosca?! *S*

 Det var varmt, mycket varmt. Och Tosca som inte hade nån större lust att leka med äckliga fleecetrasan från början, var ännu mindre intresserad nu på slutet. Så jag fick ägna mej åt lite jogging fram och tillbaka istället, medan skotten avlossades. Inga problem. Inte heller vid passivitet reagerade Tosca när det smällde och så kunde beskrivaren glatt konstatera att vi här har ytterligare en hund med känd mental status och 1:a på skotten.

Gissa om jag är nöjd?!

Jag hade trott att Tosca skulle bli lite mera rädd, men att hon nog skulle lösa upp knutarna. Nu blev hon ju i stort sett inte rädd nånstans och löste allt så fort att man nästan inte hann med att se det. Öppen, glad, trevlig och social. Bjöd på lite extra spex och såg ut att ha riktigt kul på banan. Jag är så otroligt glad och nöjd med min rara lilla hund!

Att hon dessutom åkt buss och tåg och träffat en ny hundflock, åkt i annan bil, väntat halva dagen i det supervarma vädret och sovit borta natten före... att hon efter allt detta håller ihop och gör en så fin insats gör mej galet stolt. Jag är för dagen en mallgroda *ler*

Även de fyra syskonen fick 1:or på skotten och därmed också känd mental status. Gick fina "rundor" allihop.

Vi fick skjuts till Heby station. Jag var hungrig, men i Heby finns det inte en korvmoj inom någorlunda avstånd från stationen så jag fick fortsätta att vara hungrig ända till Uppsala.

Tosca sov gott på tåget dit.

Men i Uppsala köpte jag mej en megabautamacka, juice och en banan. Och vräkte i mej! *S* En vänlig dam kom och pratade lite och frågade om Tosca är en briard? Tyckte naturligtvis att hon var helt underbar. Själv hade hon en 14 år gammal sheltie.

 Klockan 19 var det dags att kliva på snabbtåget mot Sundsvall. I dörren in till hundavdelningen blev jag stående och tvekade. Det såg ut att vara helt fullsatt och hundar precis överallt. Var det verkligen rätt vagn?

När jag tittat en stund insåg jag att det fanns en plats. En enda plats innanför en tjej med en gammal hund av diverse raser. Runtomkring fanns det sex andra hundar av alla de slag, bland annat ovanstående mops, Frances 10 månader. Totalt åtta hundar på en mycket begränsad yta. Jag klämde ner mej på sätet innanför tjejen med den gamla tiken, Tosca makade in sej hon också. Så lade hon sej ner, slickade gammelhundens matte på ena foten och somnade sedan i trängseln. Klart att hon var trött, men tänk att hon kan koppla av på detta fantastiska sätt! Jag är så imponerad.

 Allt eftersom vi åkte klev den ena efter den andra hunden av. Denna man var tämligen berusad och medförde sin hund, 2 år. Den fördes på långt, löst koppel och klev väl omkring lite som den ville i hela vagnen. Sen måste mannen ifråga "PISSA!" meddelade han. Och vad skulle han då göra med Kickan?! undrade han vidare.

En vänlig kvinna erbjöd sej att hålla hunden åt honom och uppmanade honom att gå försiktigt så han inte snubblade på kopplet... jisses. Sen försökte han oavbrutet resonera med min granne, tjejen med gammelhunden, så jag tror att de flesta drog en lättnadens suck när de där två klev av i Gävle. Stämningen i vagnen blev betydligt lugnare efter det.

Nu är vi hemma och vilar upp oss lite. Ganska trötta är vi, både Tosca och jag.

Kommentarer

  1. Uuuunderbar uppdatering, Cornelia! Jäklar i min låda vilken fantastisk hund Tosca är! Extra grattis för att hon skötte vissa tråkmoment på ett helt eget och BÄTTRE Toscavis. Härligt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är mycket nöjd med hennes kreativitet och att hon använder sin näsa så frekvent och effektivt. Jag menar, INGEN annan hund märkte att det minsann fanns en hög med fårull därinne bland träden... briarden är ju ändå en VALLHUND, minsann! *S*

      Det finns säkert de som tycker att kryssen sitter lite "fel" här och där, men jag älskar den här hunden precis som hon är och tycker hon skötte det här med bravur!

      Radera

Skicka en kommentar