Tråkigt möte

Idag bestämde vi oss för att gå "Qross-rundan" baklänges. Notera att Tosca givetvis har hittat en pinne *S* Lättgått, plusgrader (åtminstone en), lite sol och riktigt härligt, faktiskt.

Det måste bo BAUTA-bävrar här?! Jisses, vad de gnager!! Alldeles här intill rinner en ganska rejäl å och den är inte helt istäckt ännu. Tosca, den galningen, gav sej ut tvärsöver den och jag fick hjärtat i halsgropen. Hon gick dock inte igenom, tack o lov för det.

Finfina skoterspår och ännu lite mer sol på oss. En glad en Tosca-Kaka ser lika nöjd ut som jag kände mej.

Ännu mer bävergnag och jag inbillade mej att jag hörde ett litet "plums" i vattnet också. Tosca var väldigt intresserad, vilket stärkte mej i min misstanke om att det kanske ändå var en bäver som simmade iväg? Fick en tanke om att gå hit och sätta mej och bara vänta nån gång... skulle vara kul att få se en bäver. Jag har sett ett par stycken i mitt liv, men nu var det många år sedan sist. Intressanta djur.

Sen hände detta, och jag kopierar min text från FB:

Gick en trevlig skogsprommis idag. Har aldrig mött varken djur eller människa här förut och därför kände jag att Tosca kunde vara lös. Jag är försiktig med det där, hon får vara lös (varje dag) men jag väljer verkligen mina ställen, så att hon inte ska skrämma någon hundrädd eller så. Hon ÄR ju jättejättesnäll, men är man hundrädd så är man ju och då hjälper inte det (att Tosca är snäll).
Hur som helst. Idag kom vi fridfullt gående i ett skoterspår. Ja, alltså, jag gick fridfullt och Tosca höll ett lite högre tempo. Vi hade just inspekterat en del bävergnag och jag hade tänkt tanken att det skulle vara kul att åka ut och sätta sej och vänta på en bäver eller tre någon gång.
Då hörde vi intensivt hundskall och jag kopplade Tosca. Strax kom dessa två små svarta hundar vilt skällande. De kom inte riktigt ända fram till oss, utan stannade på en halvmeters avstånd, ungefär. De var möjligen lite rädda, men också ganska arga. Visade tänderna och skällde på ett rätt otrevligt sätt. Inte direkt nåt "kom och lek med oss", inte.
Jag tänkte att det väl skulle komma en ägare till de två och det gjorde det, men det tog x antal minuter... och då hade människan med sej ett stycke mer eller mindre vansinnigt boxer också, som hon nätt och jämnt orkade hålla. Den var arg på allvar, den. Jag sa "hej" och tänkte väl ändå att hon skulle göra nåt försök att få ordning på de två lösa, som fortfarande skällde som tok på mej och Tosca, men tyvärr hade hon fullt upp att försöka hålla fast boxermonstret. Hon svarade inte på min hälsning.
Hon sa inte nånting, faktiskt, förrän hon kläckte ur sej nåt om att "försöka gå förbi". Jag vet inte om hon menade att hon skulle försöka gå förbi eller om det var jag som skulle gå????
Jag hade gått ut och ställt mej i snön en bra bit ut, bredvid skoterspåret för att ge henne "fri lejd" med de arga, men det hjälpte föga.
Någon liten ursäkt eller något hade varit på sin plats, tycker jag. Och nog kunde hon väl försöka hålla ordning på alla sina hundar? Annars kunde man kanske tänka sej att ta ut dem i omgångar, av hänsyn till omgivningen?
Ibland undrar jag hur (eller om) folk tänker??

Tosca valde den isbetäckta, rangliga lilla träbron och jag fick hjärtat i halsgropen för tredje gången idag (första var isen på ån, andra var de arga hundarna..) men hon klarade sej galant, såklart.

På kvällen meddelade Pizzeria Blå-Gul att jag vunnit en pizza i deras fredagstävling. Och inte bara en pizza (i familjestorlek!!), utan även 1½ liter dricka och en stor pizzasallad. Oj, vilken tur! Så här blev det pizzakalas. Tosca ville vara med... *S*

Och det blev såklart mat kvar så det räcker till matlåda imorgon också, för då ska jag jobba ett dygn.

Kommentarer

  1. Fantastiska "bäverträd"! Så aktiva som de verkar blir nog ån en damm snart...fast jäkla Kaka som skulle ut på isen! Förstår rädslan, Embla gjorde så på Anksjön en gång och jag har fortfarande ont i halsen efter mitt vrålande, nåja minnet av det onda i alla fall!

    Inget roligt möte det där. Tur att du hade hunnit koppla Tosca så att det inte blev slagsmål. Och att de inte gick till attack. Trevlig och artig människa, minsann......

    Vad du vinner! Plåster på såren och matlåda dessutom. Grattis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte ens att hon skulle slagits, den rara Kakan. En gång blev hon ju attackerad på riktig av den där ilskna tiken (minns inte ens om det var en riesen eller en vorsteh nu) med de helkorkade ägarna, som tyckte att jag skulle släppa Tosca... men då backade ju Tosca bara rakt in i skogen, helt förskräckt över att någon kunde vara arg på henne?!

      Men... kanske ändå, någon gång, att hon växer upp och blir en stor, stark, tuff en som åtminstone försvarar sej om hon blir angripen. Det kan hända. Tråkigt nog.

      Boxern i snöret var riktigt läskig och kvinnan som höll i hade inte mycket att sätta emot, kändes mer som en guds försyn att hon fick den därifrån. Huuu... läskig!

      Nåja. Vi kan inte hänga upp oss på det där, utan glädja oss åt en gratispizza istället. Blir ju inte jättegott som matlåda, uppvärmt i mikro, men gratis är gratis... är gott, sägs det ju!

      Radera
  2. Vilka äventyr! Ilskna hundar, bävrar, vunnen pizza - och det allra mest skrämmande: isprinsessan. Vilken fasa! Så skönt att allt gick bra och att ni fick trösta er med pizza.

    Sen tror jag inte alls att Toscas mentalitet förändras, det verkar som om du fått en sån där stabil och hjärtegod hund att njuta av. Vår gamla Isa var exakt sådär, snäll mot allt och alla - vände sig bara bort om någon försökte ställa till med bråk. Glad-Tosca fixar det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas att hon är en sån där "snälling" och att hon förblir det. Det är så skönt med hundar som fungerar!

      Pizza var ju en kul grej sådär helt gratis och oväntat!

      Radera

Skicka en kommentar