Efter sotning kommer sol

Jepp. Nytt ordspråk myntat hos oss idag. Efter sotning kommer sol. Men först kom alltså sotaren, till Toscas stora förtjusning. Killen var uppvuxen med hund, sa han, och det syntes. Han klappade om Tosca och var inte ett dugg rädd. Tosca tyckte att han var synnerligen trevlig.

Nuförtiden har sotarna med sej dammsugare, så bra! Sotarpojken sa att "nu blir hon väl rädd för dammsugaren..." Men alltså nääääeee... Tosca är väl inte rädd för dammsugare?! Tvärtom, hon ville vara nära, nära och kolla allt han gjorde *S*

Men nu var det som så att det där ordspråket inte "slog in" på direkten, utan vi fick ge oss ut i snöiga skogen i det gråmulna tråkvädret. Massor med snö och med is under gjorde det besvärligt att ta sej fram, åtminstone för mej. Jobbigt var det och jag gick där och surade faktiskt litegrann. Trots att jag hade så trevligt sällskap.

 Bråttom hade hon mest hela tiden.

Titta bara, så mycket snö. Puh, vad det tog på krafterna att med små steg och höga knän röra sej framåt i detta...

 Snötryne.

 Detta leende borde ju fått mej på gott humör...

... och när vi närmade oss bilen sprack himlen upp och man skymtade några blå stråk. Men jag, jag blev bara ännu mer sur att vädret behagade bli fint när jag skulle åka hem. Hör ju själv hur dumt det låter! 

Meeeeeen! Efter lunch kunde jag inte tjura på längre. Solen sken som om den hade betalt och det fick såklart bli en promenad till med Guld-hunden. Nere vid småbåtshamnen hade isen krackelerat alldeles.

 En del snö här också, men kanske inte riktigt lika mycket som i skogen.

Tosca lånade (läs: snodde) min ena vante och hade sååååå kul med den! Kastade den både högt och lågt och jagade efter som en galning.

 Till attack!

 Hon är så sköööön! Och det är alltså inte jag som kastar vanten... det gör hon helt på egen hand!

 Älskar den här uppsynen och de här öronen och... och... och...!!

Vilken sol, va?! Ingen i hela världen kan vara sur när solen skiner på det här viset och man har sällskap av en Tosca-Kaka. Det går bara inte.

 Det här blev sista bilden, sen ramlade solen ner bakom kullarna och vi gick hem igen.

Sydde ett par teddyfodrade fleecetossor till lille Harry. Hoppas att de passar. Mönster och beskrivning hittar man HÄR.