Sponsring

Idag klev Tosca upp frivilligt vid halv tio-tiden. Jag matade henne med sked i köket. Annars äter hon inte. Vete sjutton varför hon är så dålig på mat. Förut var det ju "bara" frukosten som var svår att få ner, nu äter hon helst inte på kvällen heller.

Och dricker vatten gör hon bara utomhus. Som här på bilden, i nåt vattenhål i Berga.

Efter Berga åkte vi till sta'n och hämtade en påse med sponsrade priser på Amnis hundhus. Priserna har de skänkt till vår rallylydnadstävling som går av stapeln den 6 maj. 146 anmälningar har kommit in, så det skulle ju vara sååå kul att ha lite priser att dela ut. Jag ligger i med tiggarstaven, men det går ganska trögt.

På hemvägen stannade vi till vid Fläsian och rastade Tosca en sväng. Hon är verkligen i harmoni med naturen just nu. Syns ju knappt på bilden! *S*

Återigen charmade hon folk, denna gång ett par av campingplatsens personal. Pratade med henne och tyckte att hon var så fin. Och VAD är det för ras? Den ständigt återkommande frågan...

Plaskade lite i vattenbrynet.

 Och gick en liten sväng in bland träden.

Efter vägningen igår, som visade på 31 kg, funderade jag ju lite på om hon kanske är för tjock. Tittar man på just den här bilden så är hon inte det. Ordentlig midja har hon. Svårt när det är så mycket päls som förvillar synintrycket.

Fina små ställen här och där, där man skulle kunna sitta och fika. OM man hade haft nåt med sej att fika, alltså. Det hade vi ju nu inte, då. Typiskt.

 En annan fint iordningställd plats med grillmöjlighet.

När vi kom hem packade jag upp de sponsrade påsarna, som innehåller hundgodis, tuggpinne och en rulle bajspåsar. Godiset är säkert gott, för Tosca var väldigt intresserad och ville helst ha alla påsarna för sej själv, sa hon.

Så här ser det ut när en briard-Kaka sitter vid sidan och väntar på ett nytt kommando, förslagsvis "fot".

Vi lånade gräsplanen borta på Essviksvallen en stund och jag är nöjd med det vi "presterade". Försöker få till nåt som liknar framförgående, men det är så svårt, så svårt. Men nöter vi tillräckligt länge, så brukar polletten trilla ner så småningom. Det är ju så "fel" att plötsligt gå framför när man gått tätt intill i snart två års tid.

 När vi gick hem såg det ut såhär med solen på väg ner. Klockan var sisådär tio över åtta och jag gillar att kvällarna är ljusa lite längre nu.

Kommentarer

  1. Hon ser då inte ut att va' tjock, din kaka! Så ni kan lugnt fortsätta med silverskeden...

    Men naturfärgad, ja! Ett tag till, snart syns hon igen mot den lindblomsgröna vårgrönskan :-)

    Duktig och ihärdig är matte som samlar in sponsring!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, hon är nog inte tjock. Ibland blir jag bara lite nojig. Jag vill ju att hon ska vara lagom smal och smärt och inte bära på onödiga kilon.

      Jag är av den åsikten att har man tävling ska det finnas priser. Och kruxet med goda idéer är att de ofta urartar i hårt arbete... har jag läst. Ha ha ha. Så då är det bara att kavla upp ärmarna och sätta igång!

      Fast, så särskilt "hårt" är det inte. Man får bara ha ett nästintill oändligt tålamod, för man får väldigt många nej i förhållande till antal "ja".

      Radera
  2. Så fint där vid Fläsian (vilket namn, jag skulle nog kalla den "Fläskfian"!) och Tosca är ju verkligen smärt som den alpget hon är. Läste på om fawn och fauve som är samma och häromdagen träffade vi på en basset fauve de bretagne - härlig liten och samtidigt stor jakthund. Mycket trevlig var den.
    Kan inte ointresset för mat (om det inte är ruttna Fynd) vara förstärkt nu efter löpet, tro? Ankan brukar också ha dålig aptit då (åter gäller det inte läckra lik).

    Jo, framförgåendet måste vara helt obegripligt för en stackars hund att förstå i början... men Tosca fixar det såklart.

    Duktig du är med sponsorjagandet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon är ju det, smärt och fin, men ser ut som en teddybjörn med all päls *S* Hon löpte ju i början på februari (tiden går väldigt fort) och det känns konstigt att hon fortfarande ska vara så dålig att äta.

      Framförgående är ett skitmoment (förlåt) men vi ska nog få till det med tiden. Och sponsorerna har överraskat mej och gett både generöst och väldigt fina grejor också. Fast jättemånga har ju också sagt nej, förstås.

      Radera

Skicka en kommentar