Far och flyg

Far och flyg... fast inget flyg, förstås. Ett litet morgondopp, där Tosca dök upp (ha ha, så vitsig jag är) under bryggan.

Grannens badtermometer visade +15 grader.

 Ut på udden, fast inte ända ut där fågeln ligger på ägg.

 Långt därute ligger hon...

Här sitter Tosca och spanar efter en ekorre, som skuttade omkring där uppe, långt uppe, bland tallegrenarna. Jag fascineras av hur otroligt skickliga de är, ekorrarna, på att bedöma avstånd, landa på rätt grenar som håller och hur de spänstigt skuttar mellan träden. Tosca var nästan lika fascinerad, hon. Eller så väntade hon bara på att den skulle trilla ner?! *S*

Fina, fina.

Sen packade vi ihop och åkte vidare. Blev bjuden på arabiska "kubbe" av våra goda vänner, som idag flyttar vidare. Ganska långt bort. Jag blev lite tårögd när vi tog farväl av varandra, men jag hoppas och tror att det kommer att bli bra för dem dit de kommer.

Stannade till vid Lomtjärn på hemvägen. En ytterst väldigt fruktansvärt jätteskum grej låg där, fastknuten i bryggan. Tosca gick ett par vändor fram och tillbaka och fnös högljutt åt den innan hon lade sej ner, sträckte ut halsen och nosade försiktigt på den. Ojdå, var det bara en påse? Jaha.. ja, jag ska bara dricka lite vatten...

På kvällskvisten tänkte vi oss en sväng bort till Annika och Urban, men de var inte hemma, till Toscas enorma besvikelse. Hon var taggad till tänderna, ungefär, och viftade vilt på svansen och tänkte sej att det säkert skulle komma ut nåt kul folk här... men inte, då. Vi får göra ett nytt försök en annan dag.

Kommentarer

  1. Ja, ni flyger och far...Hur långt är det egentligen (ejenklien) mellan era boenden?

    Fina, fina bilder på den fina - och naturen. Med tanke på förra inlägget, hur går det med Tosca och myggen nu då?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är 14 mil enkel resa, men med norrlandsmått mätt är ju inte det långt alls. Sen är det några mil till till våra vänner från andra länder.

      Det går inget vidare med Tosca och myggorna. Så fort vi kommer fram och släpper ut henne ur bilen springer hon och ställer sej vid dörren och vill gå IN. Omedelbart. Och gärna ligga bakom nån soffa eller så.

      När vi går på promenad följer hon förstås med, men inte riktigt med samma geist och energi som på hemmaplan.

      Radera
    2. Stackars liten! Jag förstår henne...

      Radera
    3. Jag också. Det är några bedrövliga små djur, de där myggen och knotten och svidden och allt vad de kallas.

      Radera

Skicka en kommentar